CB

CB eller cumulu nimbus är ett väderfenomen med mycket kraft. I måndags fick Richard uppleva något han aldrig tidigare har stött på. En så kraftig CB så att han med plan och allt nästan sögs upp i molnet. Han beskrev händelsen som om det var någon utanför som stod och slog på vingarna. Det värsta han har varit med om och då har han flugit i CB både i Ungern och USA, den sistnämnda som verkligen är känd för kraftig väderutveckling. Idag var det så dags igen med växande CB strax över urkopplingspunkt samt senare även i tävlingsområdet. Av 13 piloter var det en som lyckades hitta en väg ut mellan regnskurarna och det var Peter Cutting. Det var en bedrift! Richard vände tillbaka och vi fick ner planet i vagnen innan det värsta regnet kom in. Fler kom in efter teknisk utelandning och några landade ute. Jag tror att det till slut var 18 segelflygplan utspridda på olika åkrar i tävlingsområdet, då klubb drog nitlotten med racing bana och dessvärre regnskurar över dess brytpunkter.

Det där med segelflyg...

De där med segelflyg är inte fullt så rolig alla gånger tycker Hero och jag. Det finns myyycket roligare saker att pyssla med som att jaga harar! Jag menar att titta på harar, de skuttar så kul! Se så glada vi är:-))
Ok, det får väl bli lite segelflyg också...det är ju ändå en segelflygblogg. Vi sa redan igår att det kommer att bli en lagd bana efter gårdagens väder och mycket riktigt, ca 26 mil i väder med regnskurar och långa glid. Richard fick aldrig anslutning i start så en återlandning med nytt vatten etc. och sedan iväg igen, över en timme efter de andra. Kunde varit ett klipp med tanke på vädret, men det visade sig att 9 mil ut skulle ta två timmar för Richard. Med andra ord riktigt lång tid, så innan andra brytpunkt fattade han beslutet att vända hem, medan det fortfarande var möjligt. Vid andra brytpunkt låg en regnskur och vid den tredje var läget inte ett dugg bättre. Vid utelandning hade vi väl varit hemma nu vid elva tiden, eftersom den troligtvis hade skett längst bort på banan. Nu har vi haft en trevlig kväll istället och ätit mjukglass i Enköping. Nästan hela klubb landade ute i buskarna. Två deltagare kom runt. Nisse från Motala fick även han sparka åker. Här är en bild på Gardellarna tre i väntan på start.

Tävlingsdag

Nu har vi kört i dubbla ekipage till Långtora. Ett trevligt ställe och alltid när vi är här är det härlig sommar. Åkrarna är vidsträckta och små röda lador är utplacerade med jämna mellanrum. Nu är det redan andra kvällen för oss och första tävlingsdag har passerat. Vädret såg tveksamt ut på alla prognoser, men det visade sig bli en liten flygbar lucka för alla deltagare. 18-meter fick en extremt kort bana på 119,5 km, men för mig som lag kändes det som en bra början. Det verkade passa Richard ganska bra också för han for runt banan i 115 km/tim vilket får vara godkänt och resulterade till en andra plats. Vi ser med tillförsikt framåt och hoppas på fina tävlingsdagar här uppe i härliga, fridfulla Långtora.