Att fästa blicken

Jag har precis varit ute med Hero, min lilla hund, på en underbar promenad. Det bara svämmar över av vårtecken i markerna. Tittar jag ned finner jag tussilago, blåsippor och vitsippor. Höjer jag blicken något både hör och ser jag lärkornas dans över åkrarna. Och tittar jag rakt upp så passerar det första flygsläpet! Igår drog verksamheten igång ute på Skärstad flygklubb. Flygplan monterades, vagnar tvättades och några kontrollstarter blev gjorda. Det kommer nog att dröja ett tag innan jag kan ställa mig i kön för att få flyga. Det gör ju inte så mycket, tycker jag, jag får nog min beskärda del i maj. Med tanke på att fästa blicken har jag som nybörjare fokuserat på fel saker. När jag har flugit har jag mest tittat ned mot marken och tyckt att ju högre jag kom desto läskigare blev det. Bekvämast är jag på höjden mellan 300-600 meter, så att hamna på lågan kommer troligtvis inte att beröra mig, så det finns inget förnuft i mitt resonemang. Jag frågade Richard om han inte tyckte det var läskigt att titta ned, men fick till svar att Det är inte ofta jag tittar åt den riktningen, ibland för att se så att jag inte har något flygplan under mig.  Så dum jag har varit! Nu kommer det att bli en annan fokusering på mitt flyga. Rakt ut för att ta kort på konkurrenterna och de vackra molnen eller på min Ipad för att blogga.  

En vacker vy söderut över taken med risk för överutveckling.