Utelandningar

Igår blev det riktigt tufft! Vädret såg jättefint ut från marken, men som jag tidigare skrev rapporterade Richard kraftig CB utveckling på himlen. Han tog en tidig start och var först ut i spåret. I början var det dåliga stig och en molnbas på ca 1400 m. När han närmade sig första brytpunkt fick han 2000 meter. Det visade sig att flera CB växte på snabbt och Richard flög längs med molnkanterna  och sedan fick pressa sig ner med full broms 400 m för att på något sätt ta sig vidare genom regnet. Blixtarna sprakade och efter ett par försök att komma igenom bedömde Richard att det var för farligt. Han tog beslutet att vända hemåt. På vägen hem mötte han hela klungan av 15 meters som startat senare. När Richard nästan var hemma hörde vi från Mika att de hade hittat ett spår söderut om CB:n, sedan rapporterades utelandningar och vagnarna kopplades på i en jämn ström. Hemma började det blåsa kraftigt och hemvändande plan landade in från kortsidan på fältet. Vi plockade ned vårt plan och en regnskur drog förbi, sedan blev det helt lugnt och endast mulet i vårt område. Nyckfullt väder är min kommentar!

Jim berättade att det var det värsta han varit med om. När de tillslut vände bland blixtarna och regn drog de motor. De flög tills sista bensindroppe var slut och kunde sedan som tur var glida ända hem. Tyvärr blev det höga poängsiffror, men senare på kvällen räknade vi på eventuell utelandning och troligtvis hade Richard kunna fått ytterligare ca 280 poäng och klättrat 4-5 placeringar och vi en hämtresa på ca 40-50 mil. Vi fick en trevlig kväll istället med god mat tillsammans med våra piloter i 15 meter.
Idag är det vilodag för alla tävlande, mulet och flygplansreparationer är i full gång på fältet.
Som ni säkert förstår är vi både lättade, besvikna, om vi gjort så istället... Många tankar och beslut ska fattas och det är tuffa flygningar under VM. Vi tycker ändå att Richard är bäst! :-))