Jag vet vilka risker det innebär att tävla, jag vet över vilken terräng det troligtvis finns bäst termik, jag vet hur en bra termikblåsa ska se ut, jag vet hur ett utelandningsfält bör se ut, jag vet hur man kan tänka taktiskt i tävlingssammanhang, jag vet på vilken höjd man bör öka farten, jag vet när man bör ta det lugnare, jag vet till och med hur man tekniskt sätt ska göra när man ska centrera termik, men allt med en referenspunkt från backen. Jag kan inte flyga, jag har aldrig flugit någon banan, jag har med andra ord aldrig flugit termik, jag kan egentligen ingenting, därför har jag inte kontroll på situationen och det är ganska utelämnande. När vi började prata om att jag skulle vara med under tävling så bad jag Richard om en uppgift, så att jag kunde fokusera på något. Att lägga mig i Richards flygning är ju ohållbart och urdumt, att navigera är ju fruktansvärt naivt att tro att jag ska kunna göra, så det vi kom fram till var att jag skulle hålla utkik efter andra flygplan och hur kul är det på en skala 1-10? Då kom jag på att jag kan ju blogga. Om det fungerar med uppkoppling via nätet och jag inte sitter i panisk krampaktig sittställning, så kanske jag både kan ta kort och skriva? Så på den vägen är det!
