Ju äldre jag blir desto försiktigare är jag. Jag har märkt en smygande tendens på att jag inte vågar göra saker längre utan hellre avstår om det är möjligt. Nu får det vara slut med det! Jag läste någonstans att vara rädd för att leva är att vara rädd för att dö, och det blir ju en omöjlig ekvation. För det enda vi vet säkert är att vi kommer att dö. Varför tar jag upp detta? Jo, Richard vill att jag ska följa med honom i flygplanet på SM i Uppsala. -Ja, va kul, var min första reaktion. -Nej, det är bättre att någon annan inbiten får åka med. Vilket tillfälle!
Men, sen har jag börjat tänka... det är nu chansen finns...jag har hjälpt Richard i 24 år på backen, är det inte min tur nu att få följa med upp i luften... vad kan hända... vad är det egentligen jag är så rädd för???
Det ska jag berätta om i nästa blogginlägg!
Följ gärna med på mina förberedelser mot SM-veckan som pågår under sista veckan i maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar