Paus!

Vi var tvungna att stoppa tiden! Allt fungerar jättefint, med förberedelser inför flygning, flygandet och efterarbete. Ändå kände vi att tiden bara rusade på. När Richard landat har vi kastat oss i bilen hem till motellet för att hinna med att äta tillsammans på kvällen. Sen har vi varit så trötta att vi stupat i säng och så var det igång igen nästa morgon. Vi hann aldrig komma ifatt med alla småsaker som även måste fungera, som t.ex spot loggning,, en speciell fil ska lämnas in före första tävlingsdag (som vi har lite problem med), plasta flygkarta och ha ordning på alla papper inför besiktning imorgon. Det var några saker som tillhörde flygtävlingen, sedan finns det lite annat småpyssel för att vi ska känna oss fullt redo inför nästa vecka. Logistiken måste ju fungera och ikväll hämtar vi Roffe och Gunilla i San Antonio. Då blir vårt lag komplett och vi kan börja finjustera våra rutiner. Idag har vi även tejpat om mylartätning på ovansidan av vingen och räknar med att ta undersidan imorgon när Roffe är här. Tätningarna har gett med sig lite, antagligen pga värmen. Det resulterar till otätt vid farter över 170km/h, så det behövs som sagt lite finlir! Farterna måste ligga på 140-145 km/h och då pratar jag medelhastighet, det innebär farter på 200km/h när det går framåt. Idag flyger Uffe och Börje. Börje har tagit häng på två Dianor, alltså det italienska parteamet och verkar få upp bra fart. Han är jättenöjd med både plan (som han har hyrt här i USA) och lag (som ingick).  Det är harmoni bland piloterna:0)

Här är vårt plan nattat för kvällen! (Foto: Carina)

!:a incidenten!

Idag är det träningsdag två. Allt löpte på i god ordning och starten gick bra. Det är vid starttiden vi har den värsta värmen särskilt när vi står på den svarta asfalten. Efter startproceduren åkte vi ned till ett område där de har satt upp tält och fläktar till oss lag. Där inväntade vi piloternas starttider. Då ser vi ett segelflygplan komma in från fel håll = medvind,  utan att ha rapporterat på radion. Han vinglar till och dimper rakt ned i backen från cirka fem meters höjd, som ett magplask ungefär. Det såg riktigt otäckt ut. Vi tror att planet ändå höll och att piloten klarade sig utan skador, eftersom det aldrig kom någon ambulans. Vi vet inte vilken nation och inte heller varför piloten gjorde denna konstiga manöver rakt mot övrig trafik och som sagt i medvind. Det såg ut som han tappade bärförmåga och det kan ju varit så att det blåste till kraftigt just där och på den höjden. Det släpper ofta termikblåsor och det genererar till en kraftig vind. Vi bad Mika kolla om våra piloter fortfarande var i luften och de var det lyckligtsvis. Vi kanske får veta mer senare ikväll om detta?

                                                                                       ( Fotograf Annette)

I förrgår var vi på välkomstparty. Vi blev bjudna på hamburgare och en liten fruktefterrätt. Jag hade klätt mig lite USA inspirerat!

Här har Annette och jag roligt åt en australienares klädkod. Vi funderade faktiskt på att stoppa ned ett sugrör och blåsa. Var får ni lista ut själva! Kanske hade han börjat dansa linedance då? Festen blev inte roligar än så... eller som Mika sa.    -De som dansar har inte råd att stå i baren!

(Fotograf Richard)

Uffes team

Namn: Amanda Ringertz
Tyckte att det var en fin möjlighet till körkortsträning. Hon har nyligen tagit körkort och har säkert redan åkt över 400 mil. Familjen har åkt kors och tvärs över USA för att dels jobba, men även frakta vagn och flygplan. Amandas tips är för att klara av värmen är att dricka mycket och inte vara ute så mycket. Nu har hon varit här så länge att hon tycker att hon har vant sig rätt så bra. Amanda har hjälpt pappa på en tävling i norra Californien, tidigare den här månaden. Hon har även varit med en dag hemma i Sverige. Bästa köp är en väska av prisbelönade kläddesignern Michael Kors.

Varken Amanda eller pappa Uffe har något motto att frambringa, så vi lämnar den biten;-)

18 meters pilot

Vi har en pilot i 18 meter klassen. Det innebär att han har ett vingspann på 18 meter. Han har även en motor, så det är en fördel om han hamnar lågt, vilket han tydligen gjorde redan i starten idag!? Det får vi höra mer om ikväll!
Namn: Ulf Ringertz

Tidigare höll Uffe på med segling, men har under de senare åren bytt till segel...flyg. Han verkade inom flygvapnet som ansåg att han borde kunna flyga. Sagt och gjort blev han övningselev på en förarinstruktörskurs och fick flyga SK60. Han tog sedan segelflygcert och köpte en egen kärra, LS4, av Mikas hemmaklubb. Sedan har han kämpat på och har idag 1300 timmar i luften. Tidigare meriter är 2 SM silver och en fjärde placering under en dag på EM i Frankrike. Uffe klarar värmen genom att långsamt bli van med den. Han har redan varit här en månad före oss alla andra och menar att det bästa tipset är att hushålla med sin energi och fixa allt tidigt på morgonen. Bästa köp i USA är en jacka till sin dotter, som för övrigt är lag här tillsammans med sin lillebrorsa. Att få fram en riktigt bra utelandningshistoria var lite svårare. En pilot med motor landar ju inte ute så ofta och när det sker är det ju inte så kul, eller hur;-)
 

Kylväst

Ett litet tillägg: När ni sedan har delat den angivna höjden med tre måste ni även dra av 288 m, eftersom flygplatsen ligger 288 m över havet. Då har ni rätt höjd. Vi tar ett räkneexempel. 6000ft/3 = 2000 m - 288 m = ca 1700 m.

En liten förklaring till den härliga kramen! Många av piloterna och lagmedlemmarna har kylvästar på sig för att de ska klara av värmen. Den är dyngsur! Kolla in följande bilder så förstår ni varför kramen var så hjärtlig;-)

!:a träningstävlingsdagen

Idag var det nästan på riktigt! Vi har griddnummer 21 och kommer att ha det under hela tävlingsperioden, endast positionen kommer att skifta. På morgonen gjorde vi ordning allt = montera, tanka vatten i vingarna, tejpa och gridda. Vi klarade av det på en timme, vilket vi tycker är en bra tid med tanke på den tuffa värmen. Nu är jag tillbaka vid poolen och har aldrig haft det så här bra som lag förut. Det är bara att njuta! Vi bor så pass nära att det endast tar fem minuter ut med bil och eftersom jag kan ha koll på Richard via datorns apr:s så vet jag var han befinner sig och vlken höjd. Det är direktloggning. Den sänder varje minut en signal från flygplanet, men däremot når inte riktigt alla signaler fram. I skrivande stund 4937 ft. ta det delat med 3 så får ni höjd i meter=1645m. Ingen jättebra höjd, vanlig svensk höjd faktiskt. Flyghöjden ska troligtvis vara bäst mellan 15 och 17 här i Texas.
På bilden kramar Richard en dansk pilot. Här är vi vänner med alla och hjälps åt:0)

Ledig flygdag

Det blir ett litet snabbt inlägg! Tiden bara försvann när jag skvalpade i poolen. Det är så gött!!!

Idag har vi demonterat vårt flygplan och stoppat in det i vår lånade vagn. Det blev några småjusteringar, men i stort sett passade allt perfekt. Det var risk för åska på förmiddagen och det kom faktiskt några stänk. Ikväll är det återigen risk för åska, så det känns bra att det är inplockat och väl förankrat. Jag plockar in bättre bilder imorgon för i all hast glömde jag kvar kortet på rummet. Då ska jag berätta om våra stickiga vänner som ställde till det med punktering på flygplanet. Men, vi brukar ju få rodda med en punktering under träningsveckan, så inget nytt under solen:0))

Annette vår alldeles egna sjuksköterska

Nästa porträtt i vår serie av svenska deltagare!
Namn: Annette Saväng

Annette utbildad sjuksköterska och har tidigare arbetat med detta under flera år. Idag arbetar Annette med EU-bidrag. Vi har turen att ha med Annette under våra tävlingsdagar, eftersom hon är gift med Mika, Team Captain. Vi har ett komplett team den här gången, för under den här resan har vi inget behov av någon kock.

Hur hamnade du i segelflygträsket?

-Det undrar jag också! Jag får svara att det var genom MIka, my dear husband. (Annette har snart muterat till amerikanska, hon blandar svenska med engelska i varannan mening;-))

Min bästa merit inom segelflyg är att jag ställt upp som lag till Mika. Mika fyller in och lovordar Annettes insats till skyarna! Hon är bäst!

-Jag klarar av värmen genom att bada i poolen och dricka vatten. Jag har dessutom köpt en stol med soltak, vilket jag tycker är mitt bästa köp här i USA.

Mitt motto är: Ett gott skratt föränger livet!

Mikas bästa köp!

 Här kommer en bild på Mikas bästa inköp i USA!

Vi är bra avundsjuka när han guppar fram på poolvågorna. Just nu får vi rapport om att Richard och Börje är 5 mil från Mexikanska gränsen, Carrizo Springs. Hoppas de vänder i tid. Vill inte uppleva en gränsövergångs hämtning till;-)

Här om dagen ringde det i Annettes telefon och vad hon uppfattade så skulle vi få vara med om en tidningsintervju. Oh, yes but call my husband about one hour. (Obs, min engelsktolkning) Annette och jag började planera, för som den vänliga damen hade sagt kunde det ju vara roligt att ta tidningen hem till Sverige. Vi beslöt oss att rigga ett fantastiskt kort med hela gänget inkl. sponsorbilar (berättar mer om det senare) och i våra snygga vita landslagströjor. Detta ultimata, suveräna kort skulle sedan mailas till tidningen. När Mika till slut får telefonsamtalet visar det sig att hon ville sälja en tidningsprenumeration!

Vi har skrattat gott åt detta!
Bild 2 är motellets pool! Här sitter vi i skuggan och läser, bloggar och badar.

Sista bilden är på den omtalade smörgåsen. Detta är dock en liten variant av den tidigare beskrivna jumbomackan!

Tidiga morgon funderingar!

När jag kom till USA har jag blivit morgonpigg! Jag som alltid är så trött långt in på förmiddagen. Här vaknar jag utan väckarklockans frenetiska pipande strax före sextiden och känner mig utvilad, redo för nya äventyr. Det har väl nästan aldrig hänt förut! Solen har inte riktigt kommit upp vid den tiden, utan det är tyst och halvljust ute. Vid elva tiden är "lampan" på för full effekt och fortsätter så till ca. halvåtta på kvällen, sen tar det ungefär en timme och då är det mörkt. Vi har hamnat på ett riktigt bra motell. Vi var ju väldigt oroliga från början och var på vippen att vi bokade om allt för tredubbla priset på ett annat hotell, men insåg att det var nog konkurrensrykten som florerade på nätet. Vi hittade nämligen skrämmande recensioner med otrevlig personal, smutsiga golv och blod i trappen på mattan i foajén. Richard ordnade då en lokal invånare från flygklubben som kollade upp motellet och dess status och han rapporterade att det var helt OK standard. Det resulterade till att både vårt lag, Roffe och Gunilla och Team Captain med fru Annette även bokade rum. Vi stortrivs! Ett lagom stort rum med dubbelsäng och en ganska rymlig toalettavdelning. Vi har inte sett någon ohyra ännu. Troligtvis har de trillat av pinn vid ommålningen, för det är precis nymålat. Det är lugnt på nätterna, inget stök och bråk. Här bor många grovarbetare och det verkar som en del har med sig sin familj. Vi har även det Brasilianska laget här samt Börjes amerikanska lagmedlem, Paul. På innergården har vi en fin pool. Den ligger bra till i skuggan och på dagarna är det skönt att kunna svalka sig. Frukosten är gratis, blev en glad överraskning för det hade vi inte koll på från början. Då bjuds det på rostat bröd, nygräddade amerikanska våfflor med sirap som bara smälter in, flingor, gröt, små blåbärsmuffins och tre sorters wienerbröd. Till dryck: kaffe,te, mjölk och apelsinjuice. Dagtid äter vi en smörgås eller sallad från Wallmarket och på kvällen håller vi på att utforska matutbudet. Det finns gott om restauranger, ca en var 50:e meter. Det är tur att vi har fyra veckor på oss:-)) I förrgår åt vi fantastiska spear ribbs. Köttet bara föll av revbenen. Här var det inget slitande med tänderna. Helt fantastiska! Igår gick vi över gatan och beställde hamburgare. En dubbelburgare, förstås, med bacon och massor av ost. Jag kommer att rulla här ifrån! Måste bara berätta om smörgåsarna från Wallmarket. De väger ca 1 kilo stycket och är en halvmeterlånga, med femdubbla rader med skinka, ost, tomat och sallad. Helt sanslöst! Tänk på det nästa gång du bjuder en amerikan på en smörgås hemma i Sverige! Det är bara att packa i hela skinkpaketet i en macka på en gång, här knusslas inte;0)
Ska lägga ut bilder på allt jag har berättat om, men nu vankas frukost. Klockan är åtta!

Team Captain

Idag blir ett första porträtt av vår Team Captain!

Namn: Mika Saväng

Har fastnat i segelflygträsket redan sedan barnsben. Höll i vingen åt pappa och började sedan att flyga själv vid femton års ålder. Deltagit på en mängd DM, SM och Open. Har ca 1150 timmar i luften och vet vad segelflyg innebär. Främsta merit inom segelflyg är en bronsplats på junior-SM. Bästa utelandning ska enligt Mika vara en landning på ett jordgubbsfält. Det trixiga var att få bort tanterna från jordgubbsraderna. -Jävlar va de sprang!

En annan var landning i klippt energiskog. Kvistarna dock inte så långa, men det knixade gött. En tjej möter upp, som skjutsar Mika till hennes pappa. Ja, ja förra pojkvännen kom i helikopter! var hans kommentar. 

Mika har dessutom varit lag tidigare, så han vet att det är slitigt.

Vad är det bästa med Uvalde? -Alla vänliga människor och min Volvo. Jag trivs i värmen, så länge jag slipper jobba i en container. (Finnarna och Richards flygplan kom i container och det skulle ju packas upp)!

Hur gör du för att klara av värmen? Solhatt och tunn klädsel, sa han som kom hem med bakvänd keps och t-shirten i stoppad i bakfickan...

Bästa köp under veckan? En badtub, så jag slipper veva runt i poolen. Det bara flyter på!

Mitt motto: Det viktiga är inte att delta utan att vinna!

Mika, inte rädd att ta tag i det mesta!

Första flygdagen för Richard

Ny dag i Uvalde! Lika härligt varmt! Idag är Richard på sin första flygtur och jag sitter vid poolen och har det bra. Vill ni följa Richards flygning finns han på: http://aprs.fi/#!call=a%2FSEUTN&timerange=3600
Jag har annars orienterat mig i staden och kollat köputbudet. Staden = en lång genomfartsväg med hotell, motell, tankställen och affärer längs med sidorna. Vi har hittat ett suveränt köpcentra, som har allt, och då menar jag allt! Väldigt billigt dessutom! Så, det lär bli två par friluftskängor senare i veckan, som ETT exempel... Hela förmiddagen har vi förberett för Richards flygning, vilket innebar installering av diverse prylar, tejpning, tankning av vingar och uppställning. Allt i stekande het värme, så det gäller att inte glömma bort att dricka. Har köpt Bananas solcreme,  solskyddsfaktor 30, vilket innebar att jag inte hade fått en tillstymmelse till färg. Suck! Det får jag nog överväga att sluta med, men jag har ju några dagar kvar:-)) Richard är lycklig! Han är just nu på ca 2000 meters höjd och har 3 meter i stig. Kollade nyss om han längtade hem, men nej två timmar till skulle det nog bli. Det gäller att utnyttja all träningstid! Dessutom var det förbaskat dyrt med flygbogseringen. Märkligt, eftersom all möjlig bensin är väldigt billigt här. Ska försöka skriva varje dag och hoppas att internetuppkopplingen ska fungera för mig. Jag är ju inte så tekniskt lagd på det området! Vi har även en facebookgrupp, som Börje och Carina håller i. Det blir lite snabbare rapporter;-). Sök på  swedenglidingteam via Facebook.
Nytt inlägg imorgon:-)

Hello Sweden!

Nu är vi på plats i ett härligt varmt Texas. Det var lååångt till USA. Vi startade vår resa klockan halv fem på morgonen, flög i 8 timmar i fantastiskt väder. Väl framme i NewArk fick vi lite problem med våra fortsatta biljetter. De var felstavade, w istället för v och stämde inte med våra pass, så då fanns vi inte! Dessutom var våra hembokade adresser borta. Vi var fast i New York! Efter två timmar fick vi så till slut ut nya biljetter. Pust! 8 timmar senare kunde vi till slut fortsätta med vår nästa flygresa till San Antonio, 3 timmar i luften. Vi satt alltså i tio timmar och väntade på nästa flight. Vilken tur att vi hade gott om tid, eftersom vi fick biljettstrul. Halv tre på natten amerikansk tid var vi till slut framme till vårt första hotell. Här fick vi var sin jättesäng som vi drunknade i en härligt djup sömn. På morgonen beställde vi in värsta frukosten och stod oss till sen eftermiddag, när vi till slut var i Uvalde, Texas. 

Nedräkning

Nu börjar det närma sig... avresedagen!

Vi tror att vi har tänkt på det mesta som, inresetillstånd, godkända pass, försäkringar, VM-kläder och svenska flaggan. Det är förstås även mycket annat att ta med till USA. Ett litet flygplan t.ex. Vi har fått rapporter om att MR just nu står i Houston i en container. Vi kommer nästan samtidigt till Uvalde, då vårt flygplan åkt båt i ca. en månad. Framöver när vi har internetuppkoppling ordnat så kommer dagliga rapporter. Vi laddar upp med två veckors träning innan det blir tävlingsstart. En presentation av våra svenska VM-piloter och lag är att vänta, samt massor av bilder från ett varmt Texas!  

Börje, Richard och Stratus är startklara!
(Foto: Carina Ericsson)

MR

Ny blogg under arbete! Läs om vår spännande resa till USA, segelflyg VM 2012.