Sitter just nu på segelflygets extra förbundsstämma där mycket ska bestämmas. Många punkter handlar om ekonomi, vilket inte är förvånande. Segelflyg är en sport som är ganska osynligt medialt och en önskan av att vi ska synas mer är en naturlig utgång. Jag tycker det samma och var en av de som rapporterade från VM, Texas,USA. Många följde min blogg och vad jag har förstått mycket uppskattad och inte bara av aktiva segelflygare. Jag kommer att fortsätta skriva dels för att segelflygsporten skapar en härlig gemenskap och för vår del som är aktiva i tävlingssammanhang spännande äventyr ut i världen. Att vidga sina vyer genom en sport är inte så tokigt. Richard är uttagen att representera Sverige under nästa VM förlagd i Polen. Vi satsar på för-VM under nästa år, tillsammans med landslaget. I 15-meters klassen är även Börje Gustavsson uttagen och vi ser fram emot att jobba ihop under dessa år. Jag tänkte att jag kunde fortsätta min lilla anekdot rapportering under våra förberedelser. Startskottet går idag! Nu kör vi för att vinna medaljer;-))

Lag MR

Ett varmt tack till Roffe och Nilla som ställde upp och hjälpte oss i USA! Helt otroligt att ni kunde tänka er att komma till oss i 40 graders värme och tävlingar i stort sett varje dag. Det är ju inte direkt avkopplande att vara lag till en segelflygare. Vi blev ett toppen team med många härliga minnen. Vi ses snart:0)

Team captain

Hemma igen från tävlingar och jetlagen börjar att släppa sitt grepp. Jag har inte riktigt förstått dess innebörd förut, men har fått erfara den med full kraft. Trött, trött, trött vid fel tidpunkt och klarvaken mitt i natten. När jag vaknade visste jag inte var jag befann mig och trodde att jag fortfarande var på resande fot. Idag känner jag att jag börjar bli "normal" igen, en vecka efter hemkomst. Jag har börjat titta på mitt vardagsliv. Vad ska göras, när ska det göras... Nu gäller det att kunna strukturera upp tillvaron, så jag inte gör allt på en och samma gång. Vi, Richard och jag, har även börjat utvärdera vår vistelse, tävlingsuppgifter och vad vi har fått vara med om. Mika i sin tur har skrivit en första rapport, utvärdering efter veckorna i Uvalde. Vi vill tacka Mika för den här tiden! Tack för att du ställde upp och ville vara lagkapten. Den här bilden säger en hel del och visar vikten av att kunna bjuda på sig själv även i viktiga stunder.
Nu väntar vi på att vårt flygplan även ska hitta hem. Den bör befinna sig en bit ut på Atlanten i en container tillsammans med de tre finska segelflygplanen, om inte orkanen Isac har fördröjt överfarten.

Intryck!

Direkt efter sista tävlingsdag, som turligt nog blev en två timmars flygning istället för tre skulle det packas. Finnarna skulle resa hem under morgondagen, så det var bråttom. Richard fick stressa iväg för att logga in sitt sista resultat och sedan plocka ned allt vad flygmaterial innebär för att få in det i containern. Finnarna var även sugna på att gå på avslutningsfesten. Den strök Richard och jag från aktivitetslistan och stannade kvar på fältet för att återställa vagnen som vi lånat av en segelflygande amerikan norr om San Antonio. Under söndagen kunde vi äntligen ta det lite lugnare, med prisutdelning på förmiddagen och en liten stund vid poolen på eftermiddagen. Richard behövde få ta det lite lugnt och varva ned från hektiska tävlingsdagar. Redan nästa dag skulle vi vara på resande fot och vårt resmål var Las Vegas.

Efter en inflygning över en guld- och silverglittrande stad landade vi ganska sent på kvällen i Las Vegas. Vi kom på den tiden när staden får liv. Allt lyste i neon, glitter, guld och silver. Musiken var hög och massor av människor var ute. Vi hade hamnat mitt för Golden gate. Hotellet Plaza på 1 Main street låg mitt i downtown smeten, där en lång gata kantad med cassinon ljöd av liv. Jag bara stod och tittade på allt från vår balkong, eftersom jag kom direkt från en  dammig avkrok i Texas. Vilka kontraster! 

Nästa dag tog vi en buss till Las Vegas glassiga kvarter och fick se fantastiska hotell kanta gatorna. Här är vi i Egypten, nästa två hundra meter var vi i New York, Paris, Venedig med gondoler... Helt galet allt ihop! En glassig, plastig fasad med höga priser. Vi hade tänkt var lite kulturella och gå in på ett museum, men att betala 700:- i inträde för oss två, det tyckte vi var lite väl dyrt. På kvällen var vi nere på Golden gate och var med i gatuvimlet en stund. Dagen där på skulle vi till mitt önskemål: Grand Canyon!

Nu är ju jag inte direkt höjdrädd, men rätt så klantig, så jag var hela tiden minst fem meter från avgrunden utan räcken. Richard var framme alldeles för nära i mitt tycke vid det ena stupet efter det andra. Här har han lyckats få mig att sitta vid ett av alla stup för en fotoposering. Jag tyckte att det var ok, eftersom jag borde ju inte kunna snubbla eller halka om det fanns en stor sten mellan mig och avgrunden. Naturen var helt makalös, men det var tyvärr en turistfälla. Här gick det inte att göra egna små utflykter i terrängen, utan bussar körde runt oss till tre olika platser som var sevärda. Det som var spännande var att det inte fanns ett enda skyddsräcke! Folk var helt galna att stå ute på kanten och titta ned. Ett litet felsteg där och det hade blivit en intressant flygtur för vederbörande. Jag var som sagt på säkerhetsavstånd och var nöjd med detta:-)
När vi sedan skulle hem kom ett monsunregn indundrandes. Det resulterade till ett av historiens snabbaste inköp av Richard, vi hann bli lite blöta och bussen var inte direkt varm, så en tröja var blev det tre minuter innan bussen skulle åka. Tillbaka till Las Vegas och sedan var det dags för LA nästa dag.

Vi valde att ta en buss till Los Angeles. Det är jag glad för att vi gjorde för då fick vi se denna fantastiska natur under resan. Väl framme i LA skulle vi hitta vårt hotell, som tur var hade vi otroliga 600 meter till hotellet. Vi hade hamnat i det asiatiska distriktet, ganska sent på kvällen, men det var ett lugnt kvarter och tyvärr ett uruselt sunkigt hotell. En natt fick det bli, sedan vägrade jag stanna en minut för länge där, så det fick bli ombokning och nytt hotell. Idag är vi på LAX, Radisson hotell med utsikt över flygplatsen, härlig komfort och nära till beachen. Igår låg vi hela dagen vid poolen, idag ska vi till havet och bada, så nu börjar semestern ordna till sig igen;-)

Semester!

Hej alla bloggläsare! Jag är ledsen för dagsuppbrottet, men jag har inte haft den tiden att kunna sitta med bloggen. Har ju som sagt lite dålig, rättare sagt ingen internetsignal alls på motellrummet. Jag har massor att berätta!
I förrgår när vi satt i godan ro vid polen meddelar Team Captain, Mika att en kollision mellan två segelflyg hade inträffat. Det går kalla kårar längs hela kroppen när man får höra detta. Lyckligtvis var det inte våra svenska piloter, utan en fransman och en österrikare. Österrikaren hoppade och fransmannen flög hem. Det finns bilder på nätet på det havererade planet. Den är nästan helt intakt förutom att stjärten är avslagen. Österrikaren som hoppade klarade sig relativt fint och klagade endast på ryggsmärtor och ont i rumpan. Två tyska piloter låg under i samma blåsa och såg flygplan och pilot fara ned förbi cockpit. Susannne var en av dem och var märkbart berörd dagen efter om man tittar på resultatlistan. Hon hade tidigare kört väldigt tufft och Richard var vansinnig på hennes tuffa  finalglidningar som var onödigt tighta. Hoppas att hon fick sig en tankeställare. Det är som jag tidigare skrivit väldigt höga farter och tuffa stig här i USA. Tävlingsdagen avbröts och piloterna genade hem, så det blev bråttom från poolen. 3 mil rapporterades och jag kastade mig iväg i bilen. Det var en av de finaste segelflygdagsväder och farterna var på topp. Det blev väldigt avslaget och en otäck känsla spred sig. Morgondagen var den sista tävlingsdagen, så alla var på tå. Det märkliga över det hela var att team Österrike fick priset för det laget som varit mest segelflygsäkra???... Med en hoppande pilot???... Var det fransmannens fel???... Vet ej.
Igår var det då sista tävlingsdag. Jag var orolig över banläggningen, eftersom vårt eminenta lag var på hemväg. Rolf och Gunilla Wallin har varit ett enormt stöd för mig under tävlingarna, då jag inte har behövt vara alldeles ensam med tunga lyft, griddning och hämtning. Ett varmt tack!
Tävlingsdagen blev en Asigned Area Task på 2 vändareor och 2.5 timme. Jag utförde då min sista shopping och packade lådan som ska skickas med container i veckan. Jag har köpt jättehärligt garn och tyg, så det blir USA inspirerat till hösten i Formrummet. www.formrummet.se
Sedan var det dags att åka till fältet igen och vänta in min pilot. Richard kom någon minut efter tiden och var säker på att han var i mitten på resultatlistan. Han hade återigen flugit rätt så mycket ensam. Nu är ju Richard ganska slipad på dessa tävlingsuppgifter. Han är ju en tänkare och matematiker, så det visade sig att han var 5:a. Helt otroligt bra gjort! Det resulterade till en fin 13:e plats i slutresultat och vi får var riktigt nöjda med detta. Inte visste vi ju att det skulle vara sådana farter och sådana annorlunda blåsor i i Texas innan vi var här. Richard har fått en mängd erfarenhet och jag har fått göra ännu en spektaktulär hämtning. Det är bra historier under vinterhalvåret;-)
Nu återstår en veckas semester, med Las Vegas, Grand Canyon och Los Angeles. Så tack för att ni läst min blogg, kanske skriver jag något mer, beror på internet möjligheter, annars hörs vi i Sverige igen.

Love from Texas!                          (Foto: Carina Ericsson)

Gliderbums

Igår kom Richard hem på sekunden. Det brukar skilja tidsmässigt, men han prickade precis rätt, 3:45. Börje flög lite tokigt i slutet och flög bredvid arean. Det är lätt hänt eftersom det kan vara svårt att se exakt position. Richard 9:a och Börje 26:a. Nu är de totalt 16 respektive 17.

Idag verkar det vara det allra bästa flygvädret som de har haft under tävlingarna. Richard startade 14:26 och Börje ett par minuter efter. Det verkar att rulla på. Carina fixade och trixade med t-shirts till alla. Följ gärna länk för att se mer produkter.
www.gliderbums.se

En ny dag i Texas!

Ännu en tävlingsdag, ännu en härligt varm dag, ännu en stund vid poolen! Jag kommer att frysa ihjäl på stört när vi kommer hem. I morse var det endast 28 grader och det kändes lite småkyligt. Burr!
Assigned Area Task, bana C tid 3:45 Distans: 517.8 km 5 areor blev det nog till slut, fick ingen riktigt bra kläm på detta. Idag verkar RIchard ha flugit väldigt mycket själv. Börje har hängt på Hartmann, men jag vet ej hur det har varit. Jag tror att de har flugit lite längre än Richard. Richard låg före i spåret och lät lite ensam för han började prata i dubbla termer när Mika undrade vem han flög med. Ungefär så här lät det: - Jag har flugit med mig själv och sedan har jag flugit med mig ... själv. Bara han kommer hem, så är vi glada i teamet! De här tävlingsuppgifterna är jättesvåra att veta hur det går för dem, eftersom vissa flyger längre än andra. Richard har ungefär 15-17 mil kvar och ska vara hemma om en timme och en kvart. Det är ju bra att veta, för då är vi på plats och tar emot. Bilden visar starten. Det är ingen risk för regnskurar, utan skydd för solen:0)

Sand!

Idag har det blåst! Det resulterar till att flygfältet blir som en härlig sandstorm. Bra peeling, om man ska se någor positivt till det hela. Det är tur att vi har våra kapell med oss, annars hade väl planet varit mer eller mindre blästrat. När vi sedan var vi poolen och jag låg på min madrass, kom en liten tromb. 5 knop in i kaklet, massor av löv och min handduk rakt ned i poolen. Flög ett par meter utan att överdriva den delen i alla fall.

Var även på fågelsafari innan griddning. Jag smög genom bushen och aktade mig noga för skallerormar och skorpioner. En skallerormsunge är rapporterad på flygfältet=mamma orm bör finnas i närheten!

OK, och så lite flyg!

Idag Börje 4:a och Richard 6:a.

Nu är det bara att öka! Tysken M6, som har lett tävlingen i flera dagar gjorde bort sig. Det är lätt hänt. Marginalerna är små och pressen är stor. Sebastian Kawa tog ledning och det är nog blandade känslor i teamen den här kvällen. Vi svenskar är glada och har firat med pizza på Pizza Hut. Richard hälsar att startblåsan var 1500 m med varierande stig. Ganska mycket moln och väldigt disigt. Ungefär 20 plan startade samtidigt, så det var trångt i luften. Det rullade på med hög fart enda till tredje vändarean, 145 km/h i snittfart. Sedan blev det blåtermik och det gällde att inte tappa allt för mycket fart. 2000 m höjd och 3 meters stig rapporterades under dagens flygning. Richard och Börje flög i en ganska stor klunga som succesivt minskade i antal och till slut vände de i sista arean och ganska direkt efter fick de 2000 m. Här påbörjades finalglidningen 75 kilometer ut.  

Ännu en härlig dag i Uvalde!

Nu är allt som vanligt igen! Långa banor, sol och varmt, ganska mycket vind idag, men rakt i banförlängningen, så starten var inga problem. Igår mötte Uffe ett landande flygplan i bogsersläpet. Strålkastarljuset rakt i ögonen på Uffe, men som tur var insåg den inlandande piloten misstaget och vek undan. -Hur man nu kan undgå att missa 100 segelflygplan på backen som står startberedda? funderade Uffe.
Igår gjorde 15-meters piloterna bra ifrån sig. Topp tio är bra gjort bland världseliten! De hamnade rätt i starttid, flög stundtals separat och ibland ihop. 130,2 km/h i medelhastighet på Richard. Richard säger att han har fått en mängd erfarenhet och är bra sugen att testa sina nya kunskaper på ett nytt VM. Det skulle vara Polen i så fall, om vi blir uttagna och allt rullar på. Laget (alltså Richards fru, jag) ska till Italien nästa år och det handlar inte om EM, om någon trodde det;-) 

Till dagens uppgift: Racing Task Distans: 598.1 km 5 brytpunkter både söder och norr ut. Idag ingen risk för åska. Richard startade 14:04 och det kändes bra, med tanke på förra gångens sena starttid och utelandning. Det verkar rulla på och det lät som en molnskärm låg precis i kanten på andra brytpunkt. Nu har de rundat andra och det lät som det kunde bli bättre väder. Vi sitter här och hoppas på en god medvind! -Oj vad det kan gå mellan berg och dalar eller som Richard skulle ha sagt: -Oj vad det går mellan kullar och snår!

Ledig dag!

Oj, oj, oj vad många mail jag har fått! Vi lever och mår bra, men vi hade en ledig dag i förrgår och då fick jag äntligen shoppa loss:-))

Vi åkte norr om San Antonio till ett Outlet med över 140 affärer. Ni kan säkert se mig framför er, där jag far runt som en dust devil i affärerna. Jag fick dock dra ned tempot mellan affärerna, så att Richard orkade med i värmen. Dagens rekord värme, bara 42 grader;-) Jag fyndade skor, tre par där ett par var barfotaskor. 350 pix! Väska, lite kläder, solglasögon och ett helt tränings set. Ska hem och fortsätta springa, precis som vi gjorde innan VM. Tur det för här flänger jag runt i 40 graders värme och puttar flygplan. Idag har det dessutom varit en kort bana, så jag hann inte blogga för den skull. Richard hamnade på en fin 10:e plats och Börje femma. Visst är de duktiga våra svenska piloter! Idag en Assigned Area Task med två brytpunkter och 2:15 tim flygning. Ett åskväder hotade från norr, därför denna korta bana. Nu är klockan seeent och jag gör det här för eran skull;-)

Natti, natti! ;0)

Tävlingsdag 7

Först en utvärdering på gårdagens tävling!
Richard och Börje tyckte att de valde rätt väg ut. Tyvärr fick de ingen bra starthöjd, men tiden tickade och de måste ju ge sig av så fort som möjligt, eftersom det var den längsta banan de fått sedan de kom hit. Ett gäng gick 10 min före, men då hade de 500 meter för lite höjd. A8 var tidigt ute och kunde passera rakt igenom regn och CB som börjáde torna upp sig. Richard och Börje fick runda. De for förbi CB:n som blixtrade så att det sprakade i flygplanet. Tre blixtar samtidigt, låter inte så kul! Hemma i Sverige hade man nog stängt tävlingsdagen, men här är det tuffa puckar! Piloterna hade hellre velat ha en Assigned Area Task! De hade ju varit bra om de kunde flugit fortare. - Men ,var då? som Richard sa.
I slutet landade Börje på en majsåker. Richard hade 700 meter i sista blåsan, 2 mil hem + motvind, så han hade ej nått cirkelhöjden. Richard hade 400 meter där Börje stod och valde till slut att landa ned, eftersom de även har Legal daylight ends. 20:23 var det alltså flygförbud. 20:08 stängde de mållinjen. Det blir mörkt fort, ungefär på en halvtimme. Där stod de så till slut på samma åker med en belgare.
Här får ju då laget rycka in! Jag är glad att jag inte är ensam den här gången. Det har jag alltid varit, förutom en gång på Långtora då Agne hjälpte mig. Vi åkte på och hamnade vid en av de berömda låsta grindarna. Här ringde vi tävlingsexpedition, som ringde cheriffen. Det tokiga var att belgarna hade tagit en annan väg och stod vid en annan grind. De stod förstås vid rätt grind och vi fick vända och ta ny sats! Vi hade hamnat med hjälp av Tomtomen på fel sida om åkern kan man på ett enkelt sätt beskriva det. Väl framme rullade vi in genom grindarna och fick Serbien känsla. En grusväg, utan gropar faktiskt! så det var inte riktigt lika illa. 6 kilometer rakt ut i mörkret över en lång färist, så det kändes som hela ekipaget skulle glida av. Här fick jag nästan hjärtstillestånd, men det var ju bara att blunda och gasa;-) Väl ute på majsåkern, skrämde cherifferna oss om att just vid den här tiden finns det flest skallerormar. De ska ut och jaga när det blir svalt. Jag antar att som vi for runt på åkern, lär det inte funnits en orm på en radie av 50 meter, så där blev jag inte så orolig. Det var värre med färisten!
Ihop plockningen gick bra och Roffe fick ta över och köra oss hem. Klockan 1 på natten lämnade Richard in sin logg och vi nattade sött.
Ett lag kom hem 7 i morse! Som sagt det var lite besvärligt att hitta och piloterna får ju förstås inte gå ut till närmaste väg och vänta på laget, som vi brukar göra hemma. Det hade varit direkt livsfarligt, för dels finns det ju djur och kryp, men värmen är ganska brutal även på kvällen. Det är bäcksvart och stora vidder. Lätt att gå vilse!

Dagens tävlingsuppgift:
Assigned Area Task   Minimum: 3:15 4 Areor.
Starten blev väl ok, tyvärr kom de inte upp i vågen som några andra gjorde.
Jag undrade högt - Varför de inte hittar våg?
Mika: - De vågar inte... Ha, ha, ha...

Tävlingsdag 6

I förrgår fick Italien problem vid landning. Thomas Gostner gick av banan för att ge plats för inkommande och slog troligtvis in stället. Det blev full meck! Oturen höll i sig under nästa morgon och då var det en punktering att laga under griddning. De var så snälla att de släppte in honom i ledet trots att alla stod uppställda. De är väldigt vänliga här!
Nu en utvärdering på gårdagens uppgift!
Kawa, den duktiga polacken startade 13:51, flög själv och fick 149.3 km/h som medelhastighet (placering 1). Alena startade däremot riktigt sent, 15.05 och flög i 133.2 km/h (placering 25). Richard startade 13:37 och fick 138.6 km/h (placering 14). Kawa har fått en varning för osportsligt beteende, kanske för att han kommer försent till Briefing? Jag gissar.
Igår var varken Börje eller Richard beredda på att starta. De trodde övriga piloter skulle gå till en nybildning, men helt plötsligt var de på väg och då var det bara att starta. Richard var lågt, men fick en bra blåsa, så det gick bra ändå.
En reflektion är att det tar tid när man är ensam att hitta stig. Här befinner sig inte termiken där man tror att den ska vara, men i en klunga hittar man stiget fortare och farterna går då fort. Helt ok dag.
Uffe: Ojämn flygning. Det går stundtals fort, men inte hela vägen.
Dag 6: Racing Task: 61.8 km Starten öppnade 14:32 och Richard och Börje startade 14:47.
Richard var totalt vansinnig efter bogsering. Det var andra dagen han blev avsläppt i sjunk och långt bort, så han tappade 200 meter redan från början. Han hämtade upp sig, men det tog tid och mycket kraft. Nu har de passerat CB. Börje rapporterar sprakningar i cockpit, Richard tyckte han kunde passa på att ladda batterierna;-)
Åskvädret är på väg hit till oss i Uvalde och beräknas komma om en timme, med kraftiga vindar. Tanken slår mig då att de ska möta detta en gång till! Hoppas att det passerar förbi i en annan riktning, när de väl ska hem. Sjöbrisen ska inte vara något problem idag. En torrare luft är på väg in och det resulterar till färre Cumulus. Richard är just nu i ett blåområde, men har höjd. Tydligen är det väldigt långt att glida. Höjd 1500 m avstånd 95 km till 5:e brytpunkt.

Igår fick vi åka ut till fältet en extra gång för att demontera. En åskby var på väg in, men ändrade till slut riktning eller dog ut.
I starten fick en Open kärra problem. Han lyfte inte. Tjeckerna skrek i radion att bromsarna var ute och troligtvis hade de fastnat. Han dök ned i ett dammoln i slutet av banänden. Vilket resulterade till att laget fick hämta planet med vagn och åka till en lokal för reparation. Vet ej skador på plan, men piloten verkar ha klarat sig bra, tror vi.
Nu går solen i moln här för en CB. Undrar hur snabbt det börjar regna här? Jag plockar ned datorn.

Tävlingsdag 5

Redan femte dagen!
Först en utvärdering på gårdagens:
Richard och Börje fick en bra start. De hade inledningsvis en högre höjd än övriga och jobbade ifatt ett par piloter. Ett tag hängde de på Rubay (hoppas jag stavade rätt).Stigen var svåra att hitta. Det kunde växla mellan 2.5m-5 m medelstig i blåsorna. Richard drog nitlotten och fick den sämre blåsan och tappade fart. Där skiljde de sig åt och Richard valde att åka en annan väg och var hemma 7 sekunder efter mål tid. Han var den som var närmast klockad på rätt sida om tidslinjen. Börje kom cirka en kvart senare, men hade då bättre medelhastighet, eftersom han hade flugit längre och något snabbare. Det blev helt ok placeringar där Richard kom på 13:e plats och Börje på 9:e. Richard klättrade en placering i totalen.
Uffe, 18 meters piloten, startade något för sent, men helt ok ändå. Han gick lite för långt i en av radierna och tappade då på slutet och kom försent till finalblåsan, då vädret tog mer eller mindre slut.
Dagens uppgift:
Assigned Area Task: Minimum tid: 3:00 Distans 421.8 km.
Tre areor och de startade 13:38
De startade relativt tidigt och kanske kan vi äntligen få en lite tidigare kvällsmiddag.

Idag är det risk för åska. Än så länge ser vi inga CB i sikte, men de ska börja bygga på norr om oss och har väl börjat så smått. Alla banor är lagda söderut. Vi som går på backen märker att det är lite fuktigare i luften idag än vanligt. Här sitter vi och väntar på starttiderna. Vi sitter i ett VIP-tält med en fläkt och svetten rinner.;-)
Men, jag hörde att det regnade hemma i Svedala, så jag klagar inte. Kanske stannar jag kvar, för det här klimatet är så göööttt!

Nu äntligen kom jag ut på internet!
En liten snabb utvärdering för dag 3. Richard trodde att han hade en riktigt bra position, kanske 10-15, men tyvärr blev det placering 20. Han åkte då ned i totallistan. Än så länge är det ganska rörligt i resultatlistan, så vi har inte kastat in handduken ännu. Första delen på banan var lite svåråkt. Richard tror att de missade vädret. Det verkade som det hade varit bättre 10 minuter tidigare, för blåsorna hade börjat ge sig när de kom. Resten av banan gick betydligt bättre och med höga snittfarter. Börje försökte rycka, men vädret blev svårare, så det var bara snällt och vänta in gruppen som Richard var med i. Finalglidningen gick bra, men var en aningen marginell.
Att flyga i en klunga är en fördel. Men, klungan bör inte vara för stor. Max 5-6 flygplan, fler än detta resulterar till stökig flygning och farterna går ned.
Dag 4
Assigned Area Task Distans: 568.4 km Minimum tid: 4 tim 4 areor
Dessa banor är mina favoriter, eftersom jag vet när de ska komma hem. Det går ut på att komma hem  precis 4 timmar efter start. Kommer de före får de minuspoäng, kommer de efter blir även det reducerade poäng om de inte åkt långt och fort. Det gäller att få ut max längd inom rätt tid. De har inga brytpunkter att flyga till, utan cirklar. Här kan de då välja att endast nudda cirkelns insida eller gå långt in. Idag kommer det att bli riktigt tufft i målgång. Vi tror att många kommer hem ungefär samtidigt, eftersom 18 meters gick tidigare och hade en halv timmes längre uppgift. Flygningen skiftar hela tiden och just nu ligger Richard före  i spåret, men det kan ändras snabbt.  Klockan 18:15 åker jag ned till målgång.
Richards APR:s har slutat att logga. Vi kollar den i kväll. Det finns andra möjligheter att se fler VM-piloter genom att ladda ned Chrom. Gå in på World champions hemsida och följ spotlänken.

Här ser ni Mika Captain, Richard och så jag. Vi har fått var sin keps av Volvo leverantören, som vi har lånat de finfina bilarna av.

Klungflygning

Richard flyger i en stor klunga just nu! Börje verkar ligga en bit framför, ensam? Då är mitt tips att klungan snart kommer ifatt Börje. Här är en stor fin gam på bild.

Små tornados

Jag kanske har fel, men vi kallar dem små tornados. De har börjat uppstå mitt framför våra ögon titt som tätt. Sand virvlar till och sedan är snurran igång. De har ökat medelfarten från 120km/h till 138 km/h och borde då flyga i farter på ca 150 km/h. Framöver väntar ett blåhål, som troligtvis kommer att sänka farterna.

Dag 3

Idag 644 km med 6 brytpunkter. Just nu passerade Richard 12000 fot! Ta det delat med tre, svindlande 4000 meter och har rundat fjärde. Richard är glad:-)) Richard är lycklig :-)) Jag har det inte så dumt själv. Sitter här vid poolkanten och bloggar.

Fina placeringar!

Idag har det varit häftiga farter. Richard flög i 141.4 km/h och fick en fin 7:e plats. Börje, teamflygaren kom upp till 142 km/h som resulterade till en kanon fjärde plats. De är duktiga våra svenska piloter! Det är ganska jämnt i toppen, så vi ligger bra till i resultatlistan. De lyckades flyga ifatt ett antal klungor, vilket är mycket bra gjort. Det är en ganska brutal flygning med höga farter och kraftiga stig. Richard beskriver:

- Det gäller att vara fastspänd ordentligt för de hoppar och far. Man tar upp med  2-3 G i stigen och sedan in i en kraftig sväng då man kurvar runt i 3-4 meter stig. Drar iväg från 100 km/h till 200 km/h. Under flera mil s.k. delfinflyger man, vilket menas att man flyger rakkurs men hissar i stig för att bibehålla höjden så länge som möjligt. Det är då ett öronbedövande tjut inne i kabinen av fartvinden och elvariometern, ett instrument, piper konstant då den talar om sjunk respektive stig. Det gör att man slipper titta på instrumentet och kan då istället titta ut och se vad som händer runt omkring i luften. Särskilt i starten då 20-30 flygplan ligger i samma termikblåsa. Då gäller det verkligen att titta ut, eftersom det inte finns tid till att titta på instrument! Risken för kollision skulle då vara överhängande.

Dagen bjöd inte på några molngator, utan det var mer klassisk glida-stiga väder. Det har varit hur kul som helst, blir en slutkommentar! Total placering 10 respektive 12. Richard har fotat från planet under dagens flygning.

Natti, natti från Richard och Maddie

Mot fjärde!

Nu börjar våra piloter närma sig fjärde brytpunkt. Vi räknar med att de är hemma 18:45. Kanske tidigare eftersom sista tio milen oftast går snabbare. Vi hoppas på fina resultat! Mellan fjärde och femte måste vi börja röra oss mot tävlingsområdet. Vi lyxar nämligen vid motell poolen. Hur ofta händer det, vart tjugonde år! Mast är uppsatt så vi har ganska god radiokontakt! Internet är uppkopplat och solen skiner. Kan man ha det bättre?
Så här ser de ut när Richard kommer hem. Nu flyger de i blåtermik och har två meters stig. Vädret växlar mycket på en så lång bana. Här är fortfarande fantastiskt flygväder, så det är nog ett så kallat blåhål som de måste glida över.
http://www.wgc2012uvalde.com/

Super stig!

6.4 meter i medelstig! Tjohoo!

Tävlingsdag 2

Först en liten utvärdering på dag ett!
Börje och Richard hamnade på 20 respektive 21 plats. Inte så bra, men inte heller så¨farligt eftersom det var ganska tight i resultatlistan. De ligger ca 130 poäng efter och det är helt OK. Vad hände då? Jo, de åkte på riktigt bra ända till slutet. Då kom sjöbrisen in. Ett stort flak täckte sista brytpunkt och Stefano, italienska världsmästaren valde att backa tillbaka. Richard och Börje flög ihop och valde att följa hans exempel. Några plan gick vidare under flaket. Det visade sig att hälften av de som gått rak kurs hittade en fem meters blåsa och hälften landade ute. Våra piloter backade en mil och fick 2000 meter i höjd och som Richard sa: - Det var den längsta finalglidningen han har gjort. Jag tror den var mellan 9-10 mil. Detta resulterade till en 14 minuter senare målgång.
Nu till tävlingsuppgift 2:
Racerbana på 549.0 km 6 brytpunkter
www.tiptop.com/app/wgc/
Här har vi hittat ett nytt program att titta på spot loggrar. Tyvärr är inte Richard med. Börje har GB.
De flyger oftast ganska nära varandra, så i stort sett har Richard samma väg.

Griddningen gick perfekt, vi gav dem några donuts;-), eftersom de önskade detta i går. Idag verkar det vara riktigt bra väder. De flyger fort och är redan vid tredje brytpunkt.

Målgång

Nu åker de ihop med Stefano, en italiensk världsmästare. Han har startat samtidigt som våra piloter. Vi hade hoppats på att de hade jagat ifatt, men det verkar ju ändå att gå bra! Just nu är det massor av flygplan i luften där de flyger. Fortfarande är vädret stabilt, men det bygger på utanför tävlingsområdet. Uffe vår 18 meters pilot har rundat tredje och har haft det lite jobbigare med vädret. Hans klass startade senare. På bilden Uffe och det verkar som han snart har häng på en stor klunga. Det betyder att alla i hans klass har haft det lika jobbigt. Nu avslutar jag rapporteringen och förbereder mig att åka till målgång. 

Nu rundar de 4.e!

Det flyter på! Våra 15-meters piloter flyger ihop och passerar just nu fjärde brytpunkt. Nu är det 23 mil kvar till mål! Vi räknar med att de landar klockan cirkus 18:15.

Rapportering under tävling.

Nu har de varit ute i två timmar och kanske kan de komma hem inom fyra. Då har de tuggat på bra, riktigt bra! Men, norr över har de varit lite sämre väder, när de har flugit där tidigare. Richard rapporterar att det är lite längre mellan blåsorna. Mika rapporterar att vädret fortfarande är stabilt. De har flugit ifatt ett par kärror med två till sex minuter. Det är spännande!

3:dje brytpunkt

Nu har våra 15 meters piloter rundat tredje. Tyvärr fungerar inte Richards aprs idag. Börje har en spot som ni kan gå ut och titta på. http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=01hcEO5hOa5hcmbQj8fnMvZXOSyPcQLk4 Richards spotadress har jag inte just nu, eftersom jag litat på aprs:n. Idag flyger de ungefär 140 km/h, så vårt fina USA väder är på G. Ikväll varnar de för kastvindar, så vagnarna ska vara fastsurrade. Det är redan fixat!

Tävlingsdag 1

Idag är det söndag i Uvalde och första tävlingsdag. Banlängd ca 57 mil med 6 brytpunkter. Just nu har de vänt vid första brytpunkt och åkt ungefär 13 mil, med start 14:05. De har enligt radiokommunikationen precis rundat en regnskur, som de sa "i grevens tid". Vi som är här för att få uppleva en av världens bästa flygväder. Hallå!!!
Vi hade lite strul under griddning, eftersom vi tankade i för mycket vatten, som vi skulle. Problemet blev när vi skulle tappa ur ett par liter. Vågen visade alla möjliga värden och till slut hade vi ingen aning om vad som fanns i höger respektive vänster vinge. Vi valde att starta om proceduren och just mitt i allt ringer Motala Tidning och undrar hur det går. Hur f...n vet de att vi har strul just nu ;-) var min första tanke, men så var det ju inte. Vi hade gott om tid att fixa till nytt vatten och kom igenom vägningen med ett kick. Nu är de iväg och Richard fick just en 4 meters blåsa!

Invigningsdag

Richard under invägning! Så här mycket för lite vatten hade vi i vingarna. Tänk om han skulle varit tvungen att flyga med dessa hinkar i i knät;0) Varje dag kommer vi nu att få passera en våg. Här kommer vi att få tömma ut vatten om vi har överlast, som tur är blir det inga straffpoäng om vi tankat för mycket. Vatten påsarna, de som Richard dricker ur, får vi lägga i efter vägning. Det är bara för att piloterna inte ska slarva med att ta med sig för lite. 1 liter i timman är rekommendationen, så det blir ungefär 5 liter vatten varje dag + en extra flaska om det blir utelandning. Idag har vi haft invigning! Den blev inte så jobbigt som vi förfarade, eftersom det är ju som jag tidigare skrivit ganska varmt i solen. Vi fick åka på ett stort traktorsflak med höbalar som sittplatser. De hade dekorerat i blått och gult och ordnat väldigt fint åt oss. Här satt vi sedan och åt donuts och vinkade till publiken som stod längs med gatorna. Vi körde med Silvia hälsning och skrek "Hello!"

Italienarna gick förbi oss innan vi skulle åka och skrattade åt vårt simpla fordon. Inte långt senare kom de själva förbi på något liknande. Den som skrattar först... Det Österrikiska laget var finast klädda tycker jag. De hade rutiga skjortor och lederhosen. Hur toppar man det?

Jag skulle ju vara lite smidig och hoppa ned från flaket. Det slutade med att jag låg som en fura på marken istället. Benen bara vek sig under mig. Det är tufft att vara lag, kolla bilden!

Den snygga kassen fick vi av vår sponsor med flaket! Det var allt möjligt smått och gott i som chips, pennor, små ölkylare, torkat kött, godis m.m.

Igår var vi på fest och då fick vi var sin hatt och scarves. Jag börjar snart se ut som en riktig farmare, eller hur!

Yeehao!

   

Hello Sweden!

Idag är det över 2000 "unika" läsare på bloggen! Vad roligt att ni följer mina små anekdoter! Incident två ryktas nu om ett annat lag, än vad jag tipsade om förr går. Ett tips är att titta på straffpoängen som delas ut redan nu i resultatlistan, när den väl publiceras. Första incidenten verkar ha varit helt enkelt hjärnsläpp. Vi trodde att det var linbrott, eftersom ytterligare ett plan kom inlandande, men ej så brutalt. Det var istället piloter som hamnat i sjunk och tappat sin höjd. Idag var endast 35 plan i luften. Många piloter har valt att vila och det är nog klokt, för när det väl börjar då blir det tuffa puckar. Just nu är det hetaste samtalet om en förmodad "hurricane" som är på inmarsch under nästa vecka. Kanske rakt emot oss, kanske ner över Mexikanska gränsen. Båda alternativen borde resultera till sämre väder=regn. Har vi tur drar den åt ett annat håll. Här har de bra koll på vädret, så vi lär bli ordentligt informerade om det är fara på taket. Här har vi endast sett den lilla varianten. Små dustdevils drar förbi mellan planen i den torra sanden. Försökt fånga en med kameran. Imorgon är det invigning! Det är spännande att vara i Texas!

2:dra incidenten!

Vi har inte ens börjat tävlingarna och ändå sker det saker! Igår flög två teampiloter ihop i luften. Det var endast en touch med vingspets och den andres kropp, så vi tror inte det blev några skador. Det är väldigt hysh hysh om vilken nation det är, men jag ska ge ett tips, eftersom vi tror de är denna nation. Jag hade en moped från det landet en gång i tiden! En röd fin med automatväxel;-)
Idag flyger Börje och Richard och nu var de visst väldigt nära varandra! De är väldigt lätt hänt i kraftig termik och höga farter. Båda skyllde på varandra, de där två...
Richard har i alla fall fått fart på sin maskin nu! Vi hade 20 kilo för lite med vatten. Detta upptäcktes när vi gjorde vår "sqruttenering" = teknisk kontroll. Alla papper var i ordning, men som sagt för lite vatten!Jag har en härlig bild på detta, men jag orkar inte gå upp och hämta kameran. Sorry, den kommer senare. Det är faktiskt den varmaste dagen idag 42 grader!

Här ser ni Carina som dokumenterar de stickiga växterna som är fruktansvärda. De sticker rakt igenom däck, så första dagarna hade vi en punktering. Tror att jag har skrivit om det tidigare? Texas kallas det stickiga landet! Mika drar upp dessa otyg och vi har satt upp en liten grön flaggväg som vi vet är ren. Värsta minområdet!

Nu är vi ett komplett lag! Roffe och Gunilla har kommit hit och vi hämtade dem igår morse med vår fina Volvo. Jag hann köpa en snygg väska när vi var på flyplatsen, väldigt USA inspirerad! Vi satt dem i arbete direkt och limmade om ena vingens mylar. Det var ju lite tufft, men tyvärr var det den kvällen som vi hade innan Richard skulle börja träningsflyga igen. Idag, Assigned Area Task, 3:15. De startade först 15:27 och beräknas vara i mål 18:42. Dessa banor tycker jag är ganska bra för då vet jag när jag ska rodda om och bege mig till fältet.

Ikväll ska vi ha grillkväll nästan hela gänget! Vi har stora grillar vid motellet och ska ha lite knytis.

Ciao!

Paus!

Vi var tvungna att stoppa tiden! Allt fungerar jättefint, med förberedelser inför flygning, flygandet och efterarbete. Ändå kände vi att tiden bara rusade på. När Richard landat har vi kastat oss i bilen hem till motellet för att hinna med att äta tillsammans på kvällen. Sen har vi varit så trötta att vi stupat i säng och så var det igång igen nästa morgon. Vi hann aldrig komma ifatt med alla småsaker som även måste fungera, som t.ex spot loggning,, en speciell fil ska lämnas in före första tävlingsdag (som vi har lite problem med), plasta flygkarta och ha ordning på alla papper inför besiktning imorgon. Det var några saker som tillhörde flygtävlingen, sedan finns det lite annat småpyssel för att vi ska känna oss fullt redo inför nästa vecka. Logistiken måste ju fungera och ikväll hämtar vi Roffe och Gunilla i San Antonio. Då blir vårt lag komplett och vi kan börja finjustera våra rutiner. Idag har vi även tejpat om mylartätning på ovansidan av vingen och räknar med att ta undersidan imorgon när Roffe är här. Tätningarna har gett med sig lite, antagligen pga värmen. Det resulterar till otätt vid farter över 170km/h, så det behövs som sagt lite finlir! Farterna måste ligga på 140-145 km/h och då pratar jag medelhastighet, det innebär farter på 200km/h när det går framåt. Idag flyger Uffe och Börje. Börje har tagit häng på två Dianor, alltså det italienska parteamet och verkar få upp bra fart. Han är jättenöjd med både plan (som han har hyrt här i USA) och lag (som ingick).  Det är harmoni bland piloterna:0)

Här är vårt plan nattat för kvällen! (Foto: Carina)

!:a incidenten!

Idag är det träningsdag två. Allt löpte på i god ordning och starten gick bra. Det är vid starttiden vi har den värsta värmen särskilt när vi står på den svarta asfalten. Efter startproceduren åkte vi ned till ett område där de har satt upp tält och fläktar till oss lag. Där inväntade vi piloternas starttider. Då ser vi ett segelflygplan komma in från fel håll = medvind,  utan att ha rapporterat på radion. Han vinglar till och dimper rakt ned i backen från cirka fem meters höjd, som ett magplask ungefär. Det såg riktigt otäckt ut. Vi tror att planet ändå höll och att piloten klarade sig utan skador, eftersom det aldrig kom någon ambulans. Vi vet inte vilken nation och inte heller varför piloten gjorde denna konstiga manöver rakt mot övrig trafik och som sagt i medvind. Det såg ut som han tappade bärförmåga och det kan ju varit så att det blåste till kraftigt just där och på den höjden. Det släpper ofta termikblåsor och det genererar till en kraftig vind. Vi bad Mika kolla om våra piloter fortfarande var i luften och de var det lyckligtsvis. Vi kanske får veta mer senare ikväll om detta?

                                                                                       ( Fotograf Annette)

I förrgår var vi på välkomstparty. Vi blev bjudna på hamburgare och en liten fruktefterrätt. Jag hade klätt mig lite USA inspirerat!

Här har Annette och jag roligt åt en australienares klädkod. Vi funderade faktiskt på att stoppa ned ett sugrör och blåsa. Var får ni lista ut själva! Kanske hade han börjat dansa linedance då? Festen blev inte roligar än så... eller som Mika sa.    -De som dansar har inte råd att stå i baren!

(Fotograf Richard)

Uffes team

Namn: Amanda Ringertz
Tyckte att det var en fin möjlighet till körkortsträning. Hon har nyligen tagit körkort och har säkert redan åkt över 400 mil. Familjen har åkt kors och tvärs över USA för att dels jobba, men även frakta vagn och flygplan. Amandas tips är för att klara av värmen är att dricka mycket och inte vara ute så mycket. Nu har hon varit här så länge att hon tycker att hon har vant sig rätt så bra. Amanda har hjälpt pappa på en tävling i norra Californien, tidigare den här månaden. Hon har även varit med en dag hemma i Sverige. Bästa köp är en väska av prisbelönade kläddesignern Michael Kors.

Varken Amanda eller pappa Uffe har något motto att frambringa, så vi lämnar den biten;-)

18 meters pilot

Vi har en pilot i 18 meter klassen. Det innebär att han har ett vingspann på 18 meter. Han har även en motor, så det är en fördel om han hamnar lågt, vilket han tydligen gjorde redan i starten idag!? Det får vi höra mer om ikväll!
Namn: Ulf Ringertz

Tidigare höll Uffe på med segling, men har under de senare åren bytt till segel...flyg. Han verkade inom flygvapnet som ansåg att han borde kunna flyga. Sagt och gjort blev han övningselev på en förarinstruktörskurs och fick flyga SK60. Han tog sedan segelflygcert och köpte en egen kärra, LS4, av Mikas hemmaklubb. Sedan har han kämpat på och har idag 1300 timmar i luften. Tidigare meriter är 2 SM silver och en fjärde placering under en dag på EM i Frankrike. Uffe klarar värmen genom att långsamt bli van med den. Han har redan varit här en månad före oss alla andra och menar att det bästa tipset är att hushålla med sin energi och fixa allt tidigt på morgonen. Bästa köp i USA är en jacka till sin dotter, som för övrigt är lag här tillsammans med sin lillebrorsa. Att få fram en riktigt bra utelandningshistoria var lite svårare. En pilot med motor landar ju inte ute så ofta och när det sker är det ju inte så kul, eller hur;-)
 

Kylväst

Ett litet tillägg: När ni sedan har delat den angivna höjden med tre måste ni även dra av 288 m, eftersom flygplatsen ligger 288 m över havet. Då har ni rätt höjd. Vi tar ett räkneexempel. 6000ft/3 = 2000 m - 288 m = ca 1700 m.

En liten förklaring till den härliga kramen! Många av piloterna och lagmedlemmarna har kylvästar på sig för att de ska klara av värmen. Den är dyngsur! Kolla in följande bilder så förstår ni varför kramen var så hjärtlig;-)

!:a träningstävlingsdagen

Idag var det nästan på riktigt! Vi har griddnummer 21 och kommer att ha det under hela tävlingsperioden, endast positionen kommer att skifta. På morgonen gjorde vi ordning allt = montera, tanka vatten i vingarna, tejpa och gridda. Vi klarade av det på en timme, vilket vi tycker är en bra tid med tanke på den tuffa värmen. Nu är jag tillbaka vid poolen och har aldrig haft det så här bra som lag förut. Det är bara att njuta! Vi bor så pass nära att det endast tar fem minuter ut med bil och eftersom jag kan ha koll på Richard via datorns apr:s så vet jag var han befinner sig och vlken höjd. Det är direktloggning. Den sänder varje minut en signal från flygplanet, men däremot når inte riktigt alla signaler fram. I skrivande stund 4937 ft. ta det delat med 3 så får ni höjd i meter=1645m. Ingen jättebra höjd, vanlig svensk höjd faktiskt. Flyghöjden ska troligtvis vara bäst mellan 15 och 17 här i Texas.
På bilden kramar Richard en dansk pilot. Här är vi vänner med alla och hjälps åt:0)

Ledig flygdag

Det blir ett litet snabbt inlägg! Tiden bara försvann när jag skvalpade i poolen. Det är så gött!!!

Idag har vi demonterat vårt flygplan och stoppat in det i vår lånade vagn. Det blev några småjusteringar, men i stort sett passade allt perfekt. Det var risk för åska på förmiddagen och det kom faktiskt några stänk. Ikväll är det återigen risk för åska, så det känns bra att det är inplockat och väl förankrat. Jag plockar in bättre bilder imorgon för i all hast glömde jag kvar kortet på rummet. Då ska jag berätta om våra stickiga vänner som ställde till det med punktering på flygplanet. Men, vi brukar ju få rodda med en punktering under träningsveckan, så inget nytt under solen:0))

Annette vår alldeles egna sjuksköterska

Nästa porträtt i vår serie av svenska deltagare!
Namn: Annette Saväng

Annette utbildad sjuksköterska och har tidigare arbetat med detta under flera år. Idag arbetar Annette med EU-bidrag. Vi har turen att ha med Annette under våra tävlingsdagar, eftersom hon är gift med Mika, Team Captain. Vi har ett komplett team den här gången, för under den här resan har vi inget behov av någon kock.

Hur hamnade du i segelflygträsket?

-Det undrar jag också! Jag får svara att det var genom MIka, my dear husband. (Annette har snart muterat till amerikanska, hon blandar svenska med engelska i varannan mening;-))

Min bästa merit inom segelflyg är att jag ställt upp som lag till Mika. Mika fyller in och lovordar Annettes insats till skyarna! Hon är bäst!

-Jag klarar av värmen genom att bada i poolen och dricka vatten. Jag har dessutom köpt en stol med soltak, vilket jag tycker är mitt bästa köp här i USA.

Mitt motto är: Ett gott skratt föränger livet!

Mikas bästa köp!

 Här kommer en bild på Mikas bästa inköp i USA!

Vi är bra avundsjuka när han guppar fram på poolvågorna. Just nu får vi rapport om att Richard och Börje är 5 mil från Mexikanska gränsen, Carrizo Springs. Hoppas de vänder i tid. Vill inte uppleva en gränsövergångs hämtning till;-)

Här om dagen ringde det i Annettes telefon och vad hon uppfattade så skulle vi få vara med om en tidningsintervju. Oh, yes but call my husband about one hour. (Obs, min engelsktolkning) Annette och jag började planera, för som den vänliga damen hade sagt kunde det ju vara roligt att ta tidningen hem till Sverige. Vi beslöt oss att rigga ett fantastiskt kort med hela gänget inkl. sponsorbilar (berättar mer om det senare) och i våra snygga vita landslagströjor. Detta ultimata, suveräna kort skulle sedan mailas till tidningen. När Mika till slut får telefonsamtalet visar det sig att hon ville sälja en tidningsprenumeration!

Vi har skrattat gott åt detta!
Bild 2 är motellets pool! Här sitter vi i skuggan och läser, bloggar och badar.

Sista bilden är på den omtalade smörgåsen. Detta är dock en liten variant av den tidigare beskrivna jumbomackan!